tycker man att gårdagen var värst. Eller något sånt.
Hej
Jag förstår inte. Vad är det för samhälle där det är norm att ogilla sitt arbete? Där man på riktigt förväntas tycka illa om sitt arbete och att större delen av tiden ska gå åt till att vänta på att arbetsdagen tar slut, eller att semestern börjar. Att semestern slutar är tydligen värst. Riktigt hemskt, ska det vara.
En avsevärd massa tid läggs på arbete för den som jobbar. Vore då inte rimligare ur någon sorts överlevnadsperspektiv att försöka göra det bästa av det?
Men så jobbar ju inte jag heller, så jag är väl bara naiv.
Sen sitter inte jag här som arbetsmarknadspolitiskt aktiv och spyr galla över arbetare. Snarare över attityden och sociala normer. Att många arbeten består av fullkomligt onödiga och repetitiva sysslor. Att många arbeten är underbetalda och har orimligt låg status. Det borde väl gå och ändra på? Det är det jag vill ändra på. Jag vill att man ska trivas. För trivs man gör man bättre ifrån sig, och så vinner alla.
Det behövs främst en attitydsförändring hos många i ledningen på arbetsplatser, misstänker jag. Där profit prioriteras före sysselsättning.
Och så vidare. Arbetsmarknadspolitik är inte min forte. Men! Jag ska banne mig älska mitt arbete som vore det min nästa.
Eller något sånt.
Lyssna på den här låten, och glöm hur mycket ni ogillar era jobb och minns hur mycket ni älskar livet.
Håll er vid liv,
Jonatan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar